I andra änden
för en fågel
nästan precis
rakt över
fanns du

Gömd i en annan vik
där det saltare blå
och svala grå
barmhärtigt sköljer
de objudna tankarna

Ivrigt sträckte jag ut
mina långa fingrar
mot din värld
din berättelse
ditt tysta lidande

Tillsammans
bröt vi minnen
i dunkla gruvschakt
restaurerade varsamt
den sköra historien

Limmade ihop duken
petade försiktigt tillbaka
de blekta färgflagorna
av gemensamt arvegods

En charmerande mans
brutala likgiltighet
en stark kvinnas
undanstoppade livssorg
ett barn berövat sitt ursprung

Våra fäder, farfar, farfars far
över hundra år
av livets ytterligheter
och färdigheter
sipprande ner
genom arvsmassan

En förunderlig känsla
av igenkänning
glädjen i orden färgen
det tveeggade
i förnimmelsernas
perceptivitet


Samma blod i våra ådror
men skatten jag fann –
ett själarnas släktskap