Frusen knopp ack så

spröd rosenröd dröm gick mot

alltför tidig död

blodfylld knopp i vinterskrud

står nästa vår åter brud

där liemannen

skördat går såningsmannen

i hans spår efter

en lång kall vinter spirar

hoppet om att knoppar ska

brista om inte

i vår så nästkommande

år ty glädjen att

få smycka brudbuketten

med röda rosor lever

kvar år efter år

pågår livet tätt följt av

döden lägger en

röd ros på graven minns den

sommar som aldrig blev vår