Berörd av solens bleka sken
lågt mellan stammar och grenverk
förmås talgoxen på sin gren
till försiktigt uttalad förhoppning

På vägen tö
men kallhamrade isfläckar
och fastklamrad snö,
än är gruset mestadels fruset

Det ljudligt
uttalade hoppet
spirar ensamt,
men mångfalt
längs vägen.