Den trasiga asfaltens grå
mönster bildar en karta
över omöjlig längtan
och hopplöshetens sorg.
Isen bäddar ner höstens glöd,
en hård sköld av saknad.

Väntan.

Vårens porlande vatten
bygger bo i buskagen;
fångar solens skira strålar
med friskt mod och glädje.
Blåsippornas frusna blad
färgar skogen i blues.

Bråttom.

Sommarens prunkande värme
bryter sönder asfaltens
grå anlete med grönt och rött;
ett rådjur i stadsparken
hälsar morgonrusningen
och försvinner på lätta ben.

Slocknad.

Skogens fallna mantel
skräpar ner trappuppgångarna
där de sista anarkisterna leker;
leker sig in i samhällets
stelbenta hierarkier av betong -
rutiga dagar av monotoni.