Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ambivalent otrygg anknytning (monster)

kom, kom nära och håll om mig så hårt att jag försvinner och blir en med dig.
stanna så långt borta som möjligt, för om jag släpper in dig så lämnar du mig.

passivt aggressiva undertoner färgade mitt liv när du var med i det. önskan om att du ska vara en del av mitt liv rinner ut i sanden som är gjord av askan av mina minnen.
slinter med foten ned i en pöl vid trottoaren klockan 23.47 på västra rönneholmsvägen efter en explosiv kväll av ”egocentrisk”, ”ditt eget fel”, ”besvikelse” och ”misslyckad”. Dessa ord som är inristade inuti mig. som kommer förfölja mig tills den dagen jag dör.
du älskar mig. du säger ju det, i varenda sms jag får. hur jag är din lilla snutta. lilla räka. lilla dotter. vem ska kunna älska mig lika mycket som min mamma, och om hon är kapabel till att benämna mig som ___ (valfritt öknamn, tro mig jag har hört alla) hur kan någon älska mig alls?
när jag var liten och rädd för mörkret så sa du att ingen kan komma in hit, allt är låst och du är säker här, min skatt, men tänk om det var du som var roten till rädslan? det var aldrig monstret under sängen, utan monstret bar på livmodern som jag växte i.
jag ber dig att tänka på monster, så ser du vassa tänder och klor, eller en maskburen figur med kniv, eller svart gestalt under din säng. om du ber mig tänka på monster ser jag blont hår och blåa ögon. jag ser rött nagellack och matchande vin. jag ser födsel.
Jag lever ett halvt liv, för du stal något från mig, något som jag aldrig kommer ha, som aldrig kan bli givet tillbaka. något som alla andra har, och de kommer aldrig kunna se på mig när jag berättar om vad du gjorde utan medlidande i deras blickar som undviker ögonkontakt.
FINNES: Linnéa ÖNSKAS: Barndom




Fri vers av Lilla Linnéa
Läst 279 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-03-20 23:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lilla Linnéa