Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tionde delen av en novell i 12 delar


Det som göms i snö...(Del 10)

När Bertil Björk gav sig iväg hemifrån vid pass halv åtta under fredagskvällen, hade det passat bättre med gummistövlar på fötterna än de finskor han hade valt att ha på sig. Blötsnön på trottoarerna nådde honom över anklarna och förutom skor och strumpor, blev även byxbenen snabbt genomvåta nertill.
     Han var på plats vid torget redan en kvart före åtta. Där valde han ut en undanskymd plats i en port där han kunde hålla sig gömd. Hans plan var att vänta och se. Först på plats vid klockstapeln tänkte han i varje fall inte vara. Något svar på det sista brevet hade han förresten inte heller fått. Linnea kanske inte ens skulle komma. Han visste inte. Inte helt säkert. Han skyllde sin passivitet på det. Här i porten kunde han ju dessutom stå torrt. Han borstade bort snön från axlarna och stoppade händerna i rockfickorna.
     När klockan på torget visade på fem i åtta, drog han sig omedvetet tillbaka in i det mörkaste hörnet av porten. Hans hjärta slog hastigt och andningen var en smula ansträngd. Han var spänd och nervös, för att inte säga rädd. Men några tankar på att smita ifrån den för honom ovana situationen hade han inte.
     Åtminstone inte ännu.
     - - - - -

Rakel LinneaLarsson var färdig att ge sig av hemifrån. Ett par glas Moët & Chandon hade värmt henne inombords och hennes kinder var friskt rödskimrande när hon betraktade sig själv i hallspegeln. Hon var sminkad, inte överdrivet men heller inte blygt diskret, definitivt tillräckligt för att förta intrycket av grå och prudentlig dam. Knuten i nacken hade hon bytt ut mot en elegant ”svinrygg” och framtill fick håret falla i en välkammad men skälmsk lugg. Hon hade kappan och stövletterna på. Men under kappan, det var det förvisso omöjligt att upptäcka med blotta ögat, var hon spritt språngande naken förutom ett par vita och tunna stayups av rent siden. Hon rös och gav efter för ett knappt hörbart stön när hon tänkte på att ingen ens skulle kunna ana hennes hemlighetsfulla nakenhet. Hon drog åt skärpet i midjan ett extra hål för att förstärka sin kvinnliga timglasform. Innan hon gick ut genom ytterdörren lade hon ett par droppar Shalimar bakom öronen. Bara litet grand så där, så att det knappt skulle märkas.
     Hon log och gav sin egen spegelbild en slängkyss.
     När hon var färdig med sin lek, skulle Bertil Björk lydigt ha låtit sig ledas dit hon ville. Det kände hon sig helt övertygad om.
     Hon anlände till torget bara ett par minuter innan klockan slog åtta.
     (..fortsättning följer...)

©Björn Solum 2017




Prosa (Novell) av Björn Solum
Läst 244 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-03-28 07:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Björn Solum
Björn Solum