Jag har blivit bättre på att trycka undan orden och måla dem med vakna ögon i taket istället, rista in dem i den tunna huden på mina fingertoppar, låta dem rinna ut i mitt blodomlopp tills hela kroppen pulserar men tungan är stum, fingrarna lealösa runt telefonen, medan det dunkar i varje hårstrå som kämpar för att hålla min hud varm,
jagsaknardigjagsaknardigjagsaknar