Minns hur vi sov på balkongen
och hur stadsljuden sköljde oss in i sömnen.
De där ljuden, så som jag saknar dem.
Bilar som sladdar, människor på väg hem från festen.
Högt över deras huvuden vilade vi.

När jag öppnar din kaffeburk överrumplas jag av minnen.
Ser din vardag och hur du skruvade på locket som jag gör nu.
Det är en repa i plasten och jag undrar vem av oss som gjort den.
Ja, det är en repa i tiden sedan vi senast sågs.