katterna pratar grekiska över tegelpannorna

inatt och jag vägrar leka, vägrar 

Ögat synar ödet flyr till cigaretten efteråt 

förtroligheten. Fågelskiten på min bil har stelnat 

sedan mars och du har inte varit snäll har

inte ens haft tid att bli förbannad. Det var någonting 

jag lovat, vissserligen stort .

Att lämna en vålnad som en resa hem från de där fruktansvärda 

tidiga tonårslägren med huvudet nedsänkt i

kudden- sorg i smyg om natten. En ny värld hade 

för ett ögonblick erfarits och jag var inte mogen. 

Inte riktigt ännu. Jag ville aldrig mer lämna dem 

den plötsliga trygghetens famn- mina föräldrars 

hemvandhet. En vålnad. Du av alla. Något hade 

hänt dig och jag tror inte att jag vågade att 

fråga för man diskuterar inte livets kärna 

med döden inte heller de sår 

de åsamkat-  längtade bort, hem till vad som 

helst  ringde honom 

ögonblickligen på vägen hem- ersättaren 

allting vi två kunde gjort i repris- 

Samma dag fast tröttheten var min 

ursäkt för att åka ifrån dig. Allt hade jag orkat-

men inte med dig

 ]inte ett spår av  ljus i kilen mellan skuggor]

det är en stilla natt inatt sanningen har satt 

sig tungt om mognad resignation har 

fysisk form sätter den sig på en stubbe 

är så fruktansvärt besviken