Jag dricker i min ensamhet.

Jag dricker i min förvirring.

Jag dricker i min sorg.

Jag insuper dina hårda ord och glömmer dina vänliga. Jag memorerar dina avskedsord och dina anledningar. Men fötränger de gånger du sa som det va.

Jag inser nu vilken idiot jag var som inte var ärlig.
Aldrig svarade på frågan om det kunde bli något.

Du tröttnade.

Blomman dog.
Men forsen slutade aldrig att höras. Det går inte att ljuga för berg. Det går inte att förvirra vinden. Och känslorna hittar bara nya sätt att uttrycka sig på om du håller igen.