Hemulens kvällsbön
Dimmorna tätnar sommarnätter pulserar drömmar, som flyter fram färgsprakande himmel flammar polarljusen tänds och sångerna fjärran ifrån, dansa mitt hjärta sjunger jag texterna som böljar sig in och ut, in och ut, in och ut igen in och ut mot oändliga stränder av vit sand, de vitaste av de vitaste vita stränderna som en skälvande dröm plötsligt exponerad med en bländande gammablixt och medan teleobjektivet visar distans och exponeringstiden blev 0,000001, då snubblar jag med färgmätaren i handen faller jag handlöst fallande rymdernas fria fall, genom nukleinsyrors roterande spiralarmar i en symmetrisk DNA syntax, med händerna lätt vidrörande de känsliga kromosomsträngar som utgör deljagens skälvande nukleotider i nattens virvlande C-dur accord, faller jag stokastiskt i de illusiva hadronstrukturer Vedanta skrifterna kallar Mayas slöja, inte att förväxla med ”La maja desnuda” av Francisco Goya däremot som var mitt första fiktiva sexobjekt har ingenting alls med slöjor att göra, och medan rymderna svartnar dansar solarna månskenet godnatt ! * * * *
(PS) ”In every storm you can find the sea inside, unmoved.” – Basil Schlegel
Prosa
(100-ordare)
av
Goraxy 89 Orion
Läst 377 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2017-07-26 01:28 Författaren Goraxy 89 Orion gick bort 2019. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.
|
Nästa text
Föregående Goraxy 89 Orion |