Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dösnack


Jag minns misstag och mörker,
fotbollsmatcher 1978, vinst och förlust,
Ronnie Petersons död och allt regn
som gjorde planen till gyttja. 

Pappa har dött. Jag har dödat honom
många gånger tidigare. Jag minns
att Classe och jag gjorde det ofta,
både min far och hans styvfar är döda. 

Namnen tystnar. Inte ens öknamnen
består, och det är mycket
som vi inte tänker på.
Vi skulle bli galna 

som Frankenstein om vi tänkte
på allt som vi inte tänker på.
Det ska jag fortsätta att inte tänka på.
Pennan spårar över pappret. 

Det kräver stor tillit att gå
in i mörker med öppna ögon.
Om morgonen sitter människorna i bilar,
odödliga och fyllda av kaffe. 

Ett tåg lämnar stationen,
tar med människor bort. Ett annat tåg
lämnar av andra som ska gå
till jobbet eller till sin döende mors säng 

och stå där utan att kunna tala.
Det viktigaste kommer inte ut,
vi pratar regn och upptrampade stigar:
jobbet är bra. Ja, jag har ätit pesto.

 

 

 

 

 




Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 397 gånger
Publicerad 2017-08-14 05:56



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson