det blev vinter då

med en gång slutet av oktober

föll temperaturen

brant kurva

neråt

livet stannade av

mänskorna frös till isstoder på väg

till jobbet eller i

busskön

gubbarna som satt

bänkade i parken frös till precis

då någon ropade

perkele

fåglarna föll frusna ner

överallt

och nazistgänget

stelnade till i en välriktad spark

mot huvudet

på en liggande somalisk

kvinna

som redan blödde från

underlivet

jag såg deras av hat förvridna

ansikten stelnade

till döds

såg den totala likgiltighen

eller rädslan

avslöjad

i åskådarnas frusna

ansikten

reste sedan till min hemplanet

i Orions bälte

jag saknar er inte