~~*~~
under natten...
vaknade facklors dans
där på golv ingenting
jag upptäckte att du fanns
all distans dog
i månskuggans ring
vi skvalpade vilsna i ingenting
blev någonting i tidens
membran
att klamra oss fast vid
en räddningsplanka
på livets ocean
åhh...
livboj skepp ohoj
här har du din koj
nu får vi vila
i tystnadens minut
i varats etui
så går en sekund
sagan klingar ut
i sabelhuggs
knivsudds periferi
många stjärnfall
under månvalvets päll
där våra periskop
lockas in till smek så säll
dyker vi under ytan
kan vi ändå nå varann
fyrboj blinkar matt
där vi en gång brann
vi lyfts mot ljuset upp
där vårt rätta jag bor
bort från sinnets chimär
när man blir kär
finns vi åter där
i urtidskapsel far jag
mot din heta zon
där jag får brinna
älska leva
en försmak av
den ständiga ron
när mörkret trycker på
tar jag till skimrande
vingarna blå
flyger in i din inre värld
fri från stress o flärd
~~*~~
i mitt hjärteskepp av glas
med osynliga salar o rum
far vi mot oändlighetens fas
där egots röst är stum
när skeppsskrovet går i kras
vi är ständigt nära o kär
då finns vi inte längre här...
vi bara är...
~~*~~
© Bo Himmelsbåge