I tystheten hör jag mitt ljudlösa skrik
Det som aldrig ljöd
Det som slutade i tragik

Inte ett ljud över mina läppar föll
En vingbruten fågel i flykt
När själen krossades och ingenting höll

När du itu mig slet så brutal
Blåa ögon förbytta till mörker
För naiviteten var det fatalt

Blodet har torkat och skadan är läkt
Sökande bland skärvor efter spår av en själ
Borta är ljuset jag en gång ägt