Du sa att du skulle väcka mig
Jag fantiserade om hur

Tänkte på
Den där mjuka varma tyngden jag kände natten till igår
De djupa, suckande andetagen. Som en hunds.

Tänkte på
En hand på min axel. Mjuk stämma i morgonmörkret

 min uppfattning om allt du sa allt jag nyss läste och allt jag just nu hör ryms i en tjärsvart sfär

En komma tio meter och med viss lutning åt vänster ovanför mitt huvud
Som en såpbubbla.

Ett kärl för allt det där bruset som går
Occipitalt-parientalt-centralt-frontalt aldrig temporalt bara framåt
Tillbaka igen.
Nånstans att förvara det där mjuka, varma trycket som stiger när jag blundar

Externaliserar det. Är det mörkret. Är det något annat. Något jag inte törs vill kan ha kvar i mig. Något som måste extraheras. Processeras. Lobotomeras. Distansiera mig ifrån att sedan dissekera och vidare studera

det där försvinner när du tänder ljuset säger något jag minns inte hörde inte
Säger god morgon tillbaka