Litteraturrecensenten hade slutligen lyckats boka in en intervju med redaktören för hjärnkirurgens poesi,det krasade under fotstegen när hon gick uppför trapphällen av alla brosk och benbitar som låg utströdda.

Längs pelargången prydd med kranium på pålar vid sidorna erfors hon av en olustig känsla,till trots hon var van vid skräck och rysargenren i film och litteratur,men detta var verkligheten och hon hade även läst hjärnkirurgens poesi,som nog var det närmaste man kan komma av verkligheten i poetiska ordalydelser.

Någon gästvänlig miljö kan man knappast påstå att hjärnkirurgen valt.

Det låg en unken lukt över området i en natur som verkade naken och kal utan en blomma på marken eller löv på träden,som om det var senhöst trots att det var juni.

*