Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tord bet sig i läppen inatt igen. Monika rev sig på benen. Kramdjuren längtar efter kramar. Succé för rollen som 'en misslyckad hjälte'. Känslan att en som ständigt ser horisonten men ändå inte kommer fram till den.


Att göra skillnad på? (Längre än tio rader)






Tord kan räkna ut räntan på avbetalningen i sitt huvud. Det vill säga, vad som utgör trettio procent på räntan om avbetalningen är X, räntan är Y och de trettio procenten är Z. Så långt allt väl, väl? Men att mäta längden på en vägg, omvandla den till skala 1/10 samt föra över detta till ett rutat papper. Är en sak som blir honom övermäktig. Är det för enkelt? Han gör ibland kvalificerade gissningar och har ofta rätt. Men bara ofta, inte alltid. Varför blir även rena fakta fel ibland? Det som inte borde kunna misslyckas. Ändå blir det en ständig besvikelse att inte förstå det väl uppenbara? Litet som vetskapen om att visserligen ha barn, ha god kontakt med dem och ändå inte kunna gissa deras val i livet. De måste få göra sina egna erfarenheter. Även om en själv något försöker vara där och peta, styra. Peka på det som verkar vara det mest logiska valet. Det är som att vissa lok är förutbestämda att spåra ur ibland. Den som kör dem kan inte påverka sin utveckling. De kommer 'misslyckas' oavsett bana. För att deras val är just, som från början' ödesbestämt missriktade. Eller är de? Kanske är de bara på rätt plats men vid 'fel' tidpunkt? Som om Sonja skulle möta Tord om hon bara tagit en senare buss. Istället kom hon i tid och korsade den vägen på vilken Göran gick, samma dag. Att även Jörgen var 'i närheten' påverkade inte hennes val. Eller hade det sin betydelse att han var där, att 'välja bort'. Så hon skulle vara mer mottaglig då hon mötte Göran sedan? Är det bättre för henne att omväxlande placera sig som etta, tvåa, trea och fyra. Än att alltid stå och stampa på samma plats? Att alltid bli etta. Alltid tvåa, ständigt trea. Aldrig nå ens pallplats? Fanns svaren i någon sorts facit, som att vara tio år, inte längre sitta som fyraåring i farmors, mormors, fasters knä... Prata med farfar, morbror, medan de ännu finns där för en att 'tala ut' med. Varken Tord eller Sonja skulle nog äga svaren. Men det slår ändå Tord ibland. Hur det kommer sig att han kan mixtra med och så gott som alltid kunna 'fixa' en bil om den fallerar och verkar trasig. Men att illa skulle klara av att sitta bakom ratten.




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 601 gånger
Publicerad 2017-12-05 08:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP