Om en förening skickat ut en allmän inbjudan
och någon, exempelvis Henrik eller Margaretha
och en vän till mig sedan sagt att även han
anmält sig 'trots att', som han uttryckte saken,
det redan var femtio anmälda. Alldeles för
många, med andra ord. Då frågade jag honom
varför han skulle gå dit. De anmälda var ju
'redan för många'. För matens skull. Han
räknade inte in sig själv bland de 'vilka borde
ha bättre vett än att anmäla sig'. Själv tyckte
jag det lät fullt mänskligt. Som när någon i
ett samtal utbrister något i stil med 'alla
människor är idioter'. Bara att den människa
som sagt så 'inte räknar sig till dem'.
Men som sagt, sådan är gärna människan.
Regler och lagar är det säkert är bra att de finns.
Bara att de inte bör eller behöver omfatta den
som tycker det. Själv tänker jag bli diktator när
jag blir stor. Det finns alldeles för få människor
i världen som vet vad andra borde göra,
tycka, hur de skall leva. Eller för den delen,
hur de skall dricka sin dryck. Varm eller kall,
ur kopp eller flaska och i vilket sällskap.
Som diktator kan jag dessutom bestämma
att den som vill ta ketchup till jordgubbarna,
dricker sitt te före klockan sex på morgonen
eller sitt glas alkoholhaltig dryck före klockan
sexton... Den borde verkligen... Å andra sidan.
Då den bara är elva i Haparanda, har tiden
redan blivit 'något mera' (värd?) i Hongkong.
Men i alla fall. I princip kan jag hålla med
föregående talare, bara att jag egentligen
är 'högst tveksam'. Om du frågar mig.
Vilket du inte brukar göra. Så varför börja
med den ovanan redan nu? Konstens villkor?
Vilken konst? Vilka regler och för vad, vem?