Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tusen Mödrars Minnen

Blommorna svajar i bronsmelerad kalksten,
Bugar med kronorna på hjässan,
För tusen mödrars minnen,
Låt ärja, låt vittra, låt vissna,
I slutet växer hennes hjärta,
Blommorna med rötterna i allt,
Folket och de tusen färgernas arv,
Daggen stärker i de visas vind,
Låt ärja, låt vittra, låt vissna,

Ty mellan dunklet och ljuset finns livet.





Fri vers (Fri form) av Elias N. Lockne
Läst 294 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2017-12-07 21:14



Bookmark and Share


  E L Lockne
Älskar denna dikt!
2022-08-03

  E L Lockne
Denna dikt andas magi och kraft!
2017-12-11

  Solstrale VIP
Klarhet och sans i dina rader!
2017-12-11

  KattenKin VIP
Din dikt känns som omvälvande politik. En samhällsform pulvriseras för att ge plats åt visdom och hjärta. Den andas socialism och feminism. Den andas Moder jord.
2017-12-08
  > Nästa text
< Föregående

Elias N. Lockne
Elias N. Lockne