Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Svärtan når ännu fram i natten som stundar

Vindar från förr sveper genom natten
kylan biter hårt där skratten ännu saknas

Det viskar i det undre, gräver djupa hål
när strömmar från förflutet vill en håna
träffar rätt i nerven som en sylvass nål
känner Hades mörka ögon tråna
efter mina rester som ej mycket tål
olycksbröder lockar med sina avgrundsvrål

På återseende ni alla mörka själar
som söker stilla egen sorg som trälar
under mörkrets herres piska
nu er vilja förtvivlat viska
När morgons strålar stilla grälar
medans sista mörka skuggor åter krälar




Fri vers av Hopplös själ
Läst 212 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-12-11 03:55



Bookmark and Share


  Hopplös själ
Mordor!

När du nämner det och jag läser den själv så kan jag också tycka att den kan dras lite åt den bilden!

Är väl det som är lite spännande med detta att man kan hitta sina egna sanningar i andras texter ;)
2017-12-13

  Lennart Arvidsson
Det finns en oerhörd nerv i dina dikter. Både närhet till känsla men ändå distans så att du klarar av att behålla formen i skrivandet. Du förmedlar en känsla utan att pracka på och ger därför en möjlighet att göra orden till sina egna.

Jag har tyvärr inte gett mig den tid jag behöver för att läsa dina dikter men har det framför mig som något att se fram emot.
2017-12-13

  Fulbergarn
nått här för mig till Mordor
2017-12-13
  > Nästa text
< Föregående

Hopplös själ
Hopplös själ