För varje nytt andetag i frihet
drar sig frosten runt mitt hjärta tillbaka
lite i taget,

tyngden i bröstet lättar
och jag kan andas igen.

Jag trodde inte att jag hade något liv utan dig,
men det är först nu,
när dagar blivit månader och du har börjat blekna,
som jag, bit för bit, börjar bli levande igen.