Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Version av Vi är skuggor/Shoreline


För vi var allt

Små händer greppar, kring kanten, på väg ner, bort från allt.
Finns ingen som håller själen kvar, som drar mig upp från avgrunden. Drar mig upp från kanten, över kanten.
Finns det något mer att stanna för? Något mer att krampaktigt hålla fast vid? Vid kanten.
Förlorat hoppet, för lorat dig, förlorat mig.
För här försvinner jag, för här är jag ingenting. Tvingad fram, mot kanten, mot avsatsen.
Jag kan inte längre hålla emot, inte som förr. För jag är ingenting.
Dina ögon säger allt, tomma, mörka. Och dom ser förbi mig.
Vi var allt. Vi var allt, tillsammans. Men du tog det med dig, när du försvann.
Jag står kvar ensam, i en värld där allt flyter mig förbi, där vardagen går mig förbi.
Vi var allt. Vi var allt tillsammans. Utan dig, finns inget kvar.
Inget värt att veta. Inget värt att känna.
Fanns det någonsin?
Jag trodde vi var allt.




Fri vers av Emma Fransson Forss
Läst 307 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2017-12-22 22:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Emma Fransson Forss