Här är huset där jag bor
i gränslandet mellan sömn och vaka
där händer det märkliga saker
jag söker min egen skugga
som en heroinist i Berlin
cirka 1987
som vore allt ett skämt
ett dåligt sådant
vad vet vi egentligen
om vår existens?

Bön under en decemberhimmel
mörk som natten i våra ögon
hur kan en morgonpromenad
vara så vacker?

Jag försöker förstå det
som inte går att förstå
de oförstådda och de oförstående
vandrar vilset vidare
utanför mitt fönster där
mitt ansikte kastas tillbaka mot mig
jag är också en av er