I bakkvartersstråken rör sig människorna

med en annan hastighet.

Tiden tätnar till, driver förbi som ett flöde

men över kullerstenarna kretsar märkliga virvlar.

Meningarna som rör sig där hopar sig och tynar bort

i något som inte är ett brus ---

inte heller ett sorl.

Varenda människa är på väg.

Riktningspilarna svajar fram och tillbaka,

fram och tillbaka.