Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Fiktiv berättelse.


På Kafé Tratten

Jan satt och tittade ner mot Maren, kikade mot Ejdern som låg på sin plats vid kajen medan den gamle mannen stod vid bryggan. Han kände sig ledsen, men var fokuserad på Järnagatan där en buss passerade, de gamla byggnaderna vid Maren inramade Maren som han gillade vid bryggan och Södertälje kanal där en båt väntade i slussen för att ta sig vidare mot Mälaren. Solen sken denna varma sommardag, Jan var orolig och ville berätta en sak för sin flickvän, han hade en hemlighet att berätta.

Mia kom från gågatan framför Kringlan, tittade på Jan som stod bredvid McDonalds vid trappan, han såg nervös ut. Hon hade hört rykten om honom som att han inte var en riktig man, men hon tog det med ro och älskade Jan. Förälskelsen var snart en passerad del i deras förhållande och började glida över i en stilla kärlek.

Jan vände sig om och såg Mia passera framför Kringlan, han log nervöst medan han började gå mot henne med sakta steg under den blå himmeln. Taxichauffören i Volvon kikade mot dem och hoppades på att de skulle ta hans taxi, besviken när han såg dem gå mot gågatan efter att de kysste varandra tog han upp sin dagstidning igen.

Jan kikade nervöst på Mia. - Jag älskar dig, men jag måste prata med dig.

Mia smålog, undrade om det gällde ryktena om honom. - Vill du gå till Kafé Tratten för att vara ensamma?
- Ja, det blir bra och det är trevligt där.
- Som en resa i tiden.

Jan suckade och klarade inte av att tänka på sin barndom, mobbningen och rädslan som han hade upplevt. - Ja, det är som att resa tillbaka artonhundratalet, mysigt.

De gick snabbt förbi gallerian och torget till Kafé Tratten som låg framför Sankta Ragnhilds kyrka, Jan var ovanligt tystlåten och gick nervöst uppför trapporna till salongen när de kom fram. Mia beställde en räksmörgås åt Jan, en leverpastejsmörgås åt sig själv och varsin kaffe. Hon betalade och studerade kvinnan som tog emot beställningen som tittade nyfiket efter Jan som hade gått upp till salongen. Mia tog brickan och följde snabbt efter Jan, hon såg honom sitta vid ett fönster i mitten av salongen, han trummade med fingrarna mot bordet och tittade nervöst ut mot gatan.

- Du verkar nervös?
- Ja, jag måste verkligen prata med dig om en sak.
- Jag misstänker att du är rädd för att prata om det trots allt.
- Ja, jag misstänker att det går rykten om mig.
- Du menar det som antyder att du inte är en man?
Jan nickade stilla medan han lyfte blicken för att se Mia i ögonen. - Jag är en man, men jag är inte född man.
Mia log medan hon tog Jans hand. - Du är transsexuell?
Jan studerade Mias ansikte innan han svarade. - Ja, men jag är en man och vill inte bli kallad för något annat.
- Du, jag älskar dig som du är och för mig är du en man.
Jan log varmt när han hörde hennes ord. - Jag är glad att du tar det på det viset, jag förstår om du behöver tid för dig själv.
- Oroa dig inte för mig, jag har en syster som har gått igenom samma sak. Jag förstår vad du har gått igenom.
- Jag visste ju att jag var en pojke som barn, det gjorde ju de andra barnen osäkra och de började reta mig.
- Sen ledde det till mobbning antar jag?
- Ja, jag var alltid den som satt själv i hörnet, den instängda ...
- Flickan i hörnet, som innerst inne var en pojke. Mia log nervöst.

Jan höll i hennes hand medan han sökte efter tvivel i hennes ögon. - Jag kan inte kräva att du ska älska mig, men jag behöver i alla fall berätta att jag ville dö och har försökt begå självmord ett antal gånger.

Mia skakade lätt på huvudet. - Oroa dig inte, jag inser att din resa inte har varit lätt, men du är en stilig man och du är min. Hon tittade djupt in i hans mörka ögon, varma bruna ögon, de ögon som hade förtrollat henne en gång i tiden.

Jan kände sig lite tryggare och tittade på brickan, han tog sin kaffekopp medan Mia rörde om i sin kopp. - Jag vet att det kan vara svårt för andra att acceptera det, men jag vill inte förlora dig.

Mia kramade om hans hand. - Dumsnut, jag älskar dig och ingen annan, fast jag är lite nyfiken på om den fungerar. Hon nickade mot hans skrev.

Jan flinade och fnittrade. - Ja, faktiskt så funkar den.

Mia skrattade och kände sig fånig, hon tog sin smörgås och tog en tugga. - Förlåt mig, men jag är lite nyfiken bara.

Jan smakade på sin räksmörgås och han blundade en kort stund, den där lätta citronsmaken älskade han. - Jag kan nästan tänka mig det.

- Så det var allt du ville berätta? Mia log och studerade hans min. - Nu vill jag gärna träffa din familj.

- Jo, vi kan åka dit i helgen om du vill. Mamma bor i Hölö och du förstår att det var jobbigt att väx upp i en liten ort.
- Ja, du behöver inte ursäkta dig mer.
- Förlåt, det är en gammal vana.

Det vita porslinet blänkte till i Jans hand när han smuttade på kaffet, egentligen gillade han inte kaffe, han drack av gammal vana. De höll varandras händer en lång stund i salongen tills en gammal bekant till Jan kom uppför trapporna och såg dem.

- Jaså bruden som tror hon är en man har en tjej.

Mia som satt med ryggen mot mannen såg irritationen i Jans ansikte, hon reste sig snabbt upp och gick fram till mannen som var huvudet högre än henne. - Du, han är mer man än du någonsin kommer att vara.

Han tittade på Mia med en snabb blick och en annan riktades mot Jan. - Den där är ingen man.

Mia ställde sig framför mannen som försökte närma sig Jan. - Jag tycker att du ska gå nu, du är inte värd att kallas man som du beter dig.

Under den korta tiden hade en av personalen tagit sig uppför trapporna, en medelålders kvinna som knackade på mannens axel. - Du stör gästerna, var vänlig lämna kaféet nu.

Mannen tittade på dem med sina blå ögon, han visste att han inte hade något att komma med och ryckte på axlarna innan han gick skamset mot trapporna. Kvinnan gick med bestämda steg bakom honom, fast hon tittade snabbt mot Jan och Mia för att ge dem ett varmt leende.

Jan hade ställt sig upp och närmat sig Mia, hon vände sig om mot honom, hennes gröna ögon glänste av solstrålarna som passerade de tunna gardinerna. De höll om varandra och kysstes ömt.




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Maria Thunholm
Läst 420 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-01-12 23:21



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Maria Thunholm
Maria Thunholm