natten smeker dina
kalla
håriga
ben

du är ett barn på nytt
du är en klyscha
ett dåligt skämt på en misslyckad nyårsfest

under bänken
ligger sorgen, undrandes
är det slut snart
när kan vi börja leva
och du svarar:
kära Isabelle, jag vet inte, vi måste bara kriga klart först