Från mitt fönster ser jag de sista stjärnorna hur de lyser matt.
Himlen är så blek, i fjärran går det knappast ana dagen, som sakta
nalkas på tå. En tystnad vilar över sjön, älvorna dansar över
vattenytan. Det smyger en viskning mellan de lövade trädkronorna.
Den gamla trädgården lyssnar förstrött till nattens andetag, som
susar över den smala grusvägen, några nattfjärilar skimrar som
små lyktor där de fladdrar förbi de sovande blommorna, som alla
har vita kragar. De glimmar svagt i mörkret. Den knarriga gamla
granen står vaken och drömmer, tänker på det vita molnet, han i
drömmen har kysst.