Det finns en stor tung låda inuti mig.
Den är fylld med en svart ondska.
En svart ondska som vill sprida sig i hela min kropp, endast i syfte att förgöra mig.
Sanningen är att där fanns en spricka som inte gick att täppa igen.
Nu pyser den svarta ondskan ut sakta men stabilt.
Spickan blir till ett hål, hålet blir större och till slut är den svarta ondskan fri.
Fri för att förgöra mig.
Läkaren döpte den svarta ondskan till melankoli.
Omgiven av vita rockar, plåster och värme.
Den svarta ondskan stannar och Så länge den gör det, så finns inte jag.