Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att älska, i det tysta (Andliga och existentiella tankar)


Vill tro att där finns någonting mer och allt djupare att bottna i. Att inte längre uppleva ett sorts planlöst irrande kring detaljer och former. Att få förstå, att det jag upplever på världens yta, inte längre fyller mitt sinne med förnimmelser av rus, utan att mitt sinne kan få landa i någonting än högre - Att älska, i det tysta.

Stundtals försjunker jag, om än små ögonblick, i något absolut avslappnande, något som frigör mig själv från upplevelsen av mig själv. Jag "försvinner", mina tankar passerar, min närvaro blir mer omfattande och allting sker inom mig, av mig? Det är som om allting jag kan få uppleva, varje känslas vrå; uppenbaras, upprepas och återkommer. Det är som att göra sig plats för det totala att sjunka in i mig.

Det kommer, när jag försvinner.

Och hela min natur gör sig beredd att ta emot detta.

Och allting som kommer och går, gjorde det för sista gången.

Blir hel. Av att förlora allting som en gång tillhörde mig.




Fri vers (Fri form) av A. K.
Läst 310 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-01-28 02:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

A. K.