Gustav och Roland lever i olika världar och jag tycker mig förstå båda.
I den ena tycker en person dels att man bör skydda andra från en sådan verklighet som möjligt kan såra andra.
Och i den andra människans verklighets uppfattning, skall man låta andra bli sårade, om de nu blir det.

För om någon blir sårad, beror det på den personens egna förväntningar och sin egen uppfattning om verkligheten.
Även jag 'väljer', om och när jag skall och bör skydda andra från en möjligt grym verklighet.

Detta är dock bara ett sken.
Skenbart lever de i dessa verkligheter.
Beroende av exempelvis humör och vad som för stunden 'passar dem'.
I egentlig mening lever dessa bägge olika människor, parallellt i dessa båda världar och anser märkligt nog att de själva äger rätten att göra det.
Samtidigt som de anser att andra 'bör följa reglerna'.
Även om dessa regler som sagt är generella.

Gustav å sin sida, när han är på det humöret (A) anser att han har rätt att skydda andra, då han tycker sig se att de blir behandlade på ett annat sätt än det han anser att 'man kan förvänta sig'.
Och då det sättet uteblir låter han sig bli sårad, för att han tycker sig se att andra blir det.

Förutom att annan kanske även blir förvånad.
Gustav blir också förvånad 'trots att han tror sig veta bättre'.
Det som händer är att i Gustav's föreställningsvärld finns det bara ett sätt att handskas med 'saker och ting', hans eget.

För då han är på ett mer 'lekfullt' humör, leker han 'som katten med råttan', med vart möjligt offer, som just då, inte står under hans beskydd'.
Andra står under detta 'beskydd' undan 'en hård och krass verklighet', om dessa människor 'angrips' av någon annan än Gustav själv.

Medan om det är Gustav själv som är angriparen, ingen går säker, för hans möjliga leklust.
Men som sagt, när någon syns bryta mot Gustav's egna regler.
Då blir han besviken.
Eftersom han själv anser att 'hans sätt', bör vara regel, snarare än undantag.
Människor som ser detta (utifrån sin egen världsbild) och denna uppfattning om livet och människor som Gustav, kan svårligen själva låta bli att själva leka.
Och då blir det 'kattens lek med råttan'.

En i deras ögon 'lek', var och en som tror sig förstå fenomenet, 'har rätten på sin sida', att leka.
På sina egna villkor.
Vad väljer jag då själv att göra?
Jag umgås sällan med dessa båda samtidigt.

Därför kan jag 'välja' mellan A och B.
Där A står för att skydda den som i så fall 'står under mitt beskydd'.
Eller B, vilket betyder att jag 'väljer' att inte bli sårad 'å annans vägnar', då den blir angripen av 'en möjligt grym och krass verklighet.

Det väl i sin tur betyder, att eftersom det är beroende av ens humör, lust till lek.
Allvar eller lust.
Det betyder att vi egentligen alla, var och en, sysslar med att växla mellan A och B.
Bara att när någon gör det, den tror sig om, att ha 'rätten på sin sida'.