Morgon i staden och bokstavståget avgår. Vissa kommer inte upp ur sängen, andra går i väggen när deras skoltrötta barn hamnar i slagsmål med osten på frukostbordet och somliga stressar rakt in i varje lyktstolpe, då de onanerat halva natten bredvid sällskapets snarkningar.

Ingen är här, ingen är där, ändå tjuter de hos psykologen att diagnoserna känns fel, far som bångstyriga studsbollar utan dressyr. Det är så fasligt jobbigt att behöva tänka, fruktansvärt besvärligt att aldrig vara där eller här när alla är i vägen, utan att ens veta vem som borde tröstas idag.

_____