Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

DEN ENSAMME VANDRAREN ÄLSKAR STIGEN MOT KÄRLEKEN

 

mörkret har fallit

skogen ligger tät

dimman sveper in

kylan sänker sig

 

stegen finner lyckan

vart steg en njutning

som en älskog i natten

på väg mot kärleken

 

värmens andedräkt ångar

sprider ett rus genom allt

hon väntar där i gläntan

kropparna famnar varandra

 

evigt ögonblick hastar bort

sinnet broderar fast minnet

huden tatuerad av beröring

hjärtat överfyllt med kärlek

 

skogen svarar på deras rop

men tiden har gått sin väg

 

stigen ligger igenvuxen nu

den ensamme har nu endast

kärleken till stigen kvar ...

 

hennes mjuka former

blev till sten och berg

 

de röda läpparna

förvandlats till mull

 

hans kropp blev en knotig tall

sinnet förvridet liksom ett vril

 

de nyförälskade finner stigen

ser ett mönster upprepa sig här

följer aningslöst med till gläntan 

 

allt som finns kvar är nu en sägen

där den ensamme vandraren älskar

stigen mot kärlekens drömda evighet

 




Fri vers (Prosapoesi) av Solstrale VIP
Läst 229 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-02-14 22:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP