Den kommer långsamt smygande.
Mycket försiktigt.
Bara en liten, liten aning om att nåt händer, men jag vet inte vad än.
Tungt.
Trögt.
Som att röra sig genom kall sirap.
Efter ett tag börjar hjärtat slå fortare, hårdare.
Då börjar jag förstå.
Jag går och duschar. Det hjälper ibland. Men inte nu.
Jag går sönder i duschen.
Det som var långsamt och försiktigt bryter nu ut med full styrka.
Kaskader av varma tårar strömmar ur mig, som lava, som äntligen får ett utlopp.
Det river och sliter i mig.
Det värker i mitt bröst av instängda skrik, som har tystats länge.
Det känns som om tårarna fräter långa fåror i mina kinder och äter på mina ögon.
Svider.
Jag sätter mig på golvet under vattnet, och hulkar och fulgråter.
Jag måste ta mig upp.
Ta mig vidare.
Jag kliver ur duschen och torkar mig. Jag fulgråter inte längre, men tårarna rinner.
Går och lägger mig i sängen. Kryper ihop till en boll högst upp mot kuddarna.
Börjar hulka igen.
Jag har med mig handduken. Jag vet att den behövs. Jag torkar tårar och snyter mig i den. Baddar mitt ansikte ibland med det våta från duschen, som nu är kallt. Svalt och skönt mot min ömma hud.
Jag vet inte vad som satte igång det. Det vet jag sällan. Jag ligger kvar några timmar i sängen och gråter.
Min roomie kommer hem. Han knackar på och kommer in. Han säger inget. Han vet. Han lägger sig bara i sängen med mig och håller om mig. Jag fulgråter igen.
Efter en stund får han upp mig. Han gör kaffe och tvingar i mig mat. Han vet att jag inte ätit nåt idag.
Efter ett tag börjar den avta, panikångesten.
Vi pratar. Försöker klura ut vad som startat det den här gången. Ibland kommer vi på det. Oftast är det många bäckar små.
Jag är lugn nu, men fortfarande ledsen. Jag vet att jag kommer att vara låg och trög imorgon också. Men jag vet också att mina attacker skulle vara fler och längre utan honom. Han vet hur jag mår innan jag gör det själv.

Det här är väl mitt sätt att försöka förklara hur mycket han betyder för mig. Och hur det är att leva så här.

Med sin värsta fiende och sin bästa vän

Panikångesten och Manne