ut i detta livet jag krystades

med ett skri jag gav hals

men snart jag tystades

vaggad till sömns av vals

barndoms dagar en strid

ondskan fanns där överallt

ingenstans nån frid

livet kändes kallt

små lyckostunder ändock fanns

musiken var en källa till fröjd

tonerna lockade till dans

man var upp till himlens höjd

tonårstidens uppror jobbig

egna viljan växte stark

jag var dock ej snobbig

tyckte ej om patriark

att tonårsmamma bli

var inget självvalt  val

jag blev plötsligt vi

jag led alla möjliga kval

sedan kom nummer två

liten flicka så go' och rar

nervös var jag ändå

trots jag hade karl

efter några år en liten till

en pojke så välkommen var

han inte länge var still

spring i benen det var

ja, livet är både vin och vatten

det vete katten

om inte om varit

vart jag hade farit