Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som att se sin spegelbild, så nära och omöjlig att nå

Och utan att jag märkte det blev han en del av mitt liv, långa samtal som redan från start berörde ämnen som man sparar till de allra närmsta. Det var tysta stunder också, men mest ord som bytte ägare, historier som sipprade fram och hemligheter som ständigt möttes av förståelse, av förlåtelse, av värme. Det var något i mig som kände igen honom, och i honom ropade en röst att han hade hittat hem. Som att se sin spegelbild i vattnet, så främmande och ändå du, så kändes det att möta honom. De första trevande månaderna, redan där föddes en längtan, en glädje som livlärdes på hans röst, en spirande känsla av liv som krävde hans doft. Det som nu är så klart när jag blickar tillbaka gick mig då obemärkt förbi, hur jag långsamt men tveklöst fäste honom i mitt innersta och ankrade mig i honom för evigt.




Fri vers (Fri form) av huldamatilda
Läst 187 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-03-17 05:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

huldamatilda