Bäddar med wellpapp

reglar skyddsrumsdörren från

insidan kryper

ihop i hörnet doften

av fuktig betong söver

självömkande grabb

hulkar tyst i mörkret syns

inte hans tårar

utanför slocknar ljusen

utom i ett av husen

syns hon i fönstret

speja ut mot entrén där

han brukar vinka

innan han går iväg med

långsamma steg i mörkret

nattvandraren en

skuggestalt från svunnen tid

uppslukad av sitt

självförakt slår ifrån sig

hennes omtänksamma hand

i all hemlighet

förnekad första kärlek

ett svek mot sig och

den han höll kär men nu är

han här för att ta farväl

till minnena han

förträngt öppnar sig himlen

över gravstenen

faller tårar och regn och

ord som aldrig uttalats

i strida strömmar

längs med fårade kinder

står skrivet glädje

umbäranden smärta och

sorg som följts åt i livet