Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Från J. Poesi i min själ.

När jag satt där i dimmorna från örten som får mig att tänka så klart, så höll du på att kväva mig med dina ord. Ett ord, en sten föll till golvet. Landar ljudlöst, den fanns aldrig på riktigt. En blick och jag hör mina tankar tvärstanna och springa åt ett annat håll för att kunna se klart igen och slippa svara på frågor som jag inte förstår. Springer rakt fram i något slags jävla virrvarr av vägar som trasslar ihop sig, jag tittar bakåt och ser att du står där. Dina blickar äter upp mig och liksom rör på sig. Det finns allltid en dörr öppen. En nödutgång så jag kan dra när det liksom rör på sig. Blickarna, tankarna, orden, tystnaden. Jag tänker dra, men inte inatt. Mer. Jag vill ha mer av dig. Jag ska ge dig vad du redan tagit från mig i ditt virrvarr av tankar som liksom rör på sig och trasslar ihop sig, svinar ner där du vill ha det rent. Springer efter dig i ett jävla virrvarr av vägar som trasslar ihop sig. Du flyr men snubblar över stenen som aldrig existerade för den ligger på golvet i samma jävla rum där jag trasar sönder naglar och fingertoppar när jag gräver i betonggolvet som är mjukt som bomull och liksom rör på sig. Jag vill ha mer av dig. Dörrarna finns inte kvar. Vi kommer inte härifrån. Blir yr. Lägger mig på golvet och skriker för att få känna hur någonting liksom rör på sig. Jag ska ha mer av dig. Du möter min blick fastän jag blundar. Jag möter din blick fastän du tittar ner i golvet.

 




Fri vers av Bjarne Nordbö
Läst 113 gånger
Publicerad 2018-04-14 11:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Bjarne Nordbö
Bjarne Nordbö