Lite förvirrade ord som behövde få landa här just inatt ... F-låt! ... eller inte ....
- Publicerad tidigare här i januari 2007
Likväl tror jag ...
Sommaren
har redan sedan länge
kommit och gått
Mörkret
förpassat hösten till att bli
ett svunnet minne blott
Känner mig frusen
till kropp och själ
Tveksamt jag försöker
hålla kvar min tro
på livets makt och gåva
att mena även mig väl
En liten flämtande låga
skiner ännu tyst och vagt
i det allra innersta av mitt bo
Utanför mitt fönster
vräker blötsnö
obarmhärtigt ner
Flinga för flinga
söker finna sin strand
blott för att
smälta bort och dö
förutan egen hand
Vintern söker tveksamt få
fäste i varje litet skrymsle och vrå
Men den lille pojkens milda smekning
är varmare nu än på många år
Himlens alla änglar
må begråta
allt det där de ännu ser
när midvinternattens timma är sen
och vi andra intet längre ser i månens sken
men det får mig
inte att vare sig
vilja eller kunna
glömma eller förlåta
det som får min själ
att i all tysthet
utan öppen förkunnan
skrika och gråta
av förtvivlan inför det svek
som smärtar allra mest
Insikten om att även du
tillhör dem som är allra flest
De där som alla vill bli bjudna till fest
även om de egentligen inte själva vill gå
De där som likväl bara kliver på
tar för sig, rensar faten
och av bara farten
med lite kärlek och innerligt smek
drar över en som efterrätt till maten
och efteråt
alldeles innan de går
när de fått allt det de kom för att få
ser ner på en för att man ska förstå
Förstå hur naiv man varit och är
om man trodde på
att det handlade om att vara kär
istället för blott bara
den underbara
stundens njutbara lek
Lek med känslor
och liknande ogripbara ting
vilka ändå för de allra flesta
inte betyder någonting
Men jag varken vill eller kan
inse eller förstå
att det verkligen skulle vara så
för någon nu levande
kvinna eller man
Naiv eller ej
kärleken betyder likväl allt för mig
och det gör det så svårt
att glömma
och än mindre förlåta dig