Med usel mat lockar begäret den vilsne in i labyrinten av bortglömda löften. Som ett nytt år räcker längtan över en budkavle till sällan skådad skam. Så kommer våren och visar oss sin oföränderlighet där vi alltid är välkomna. Värme min sol, värme! Och ett uns av välbehag som knoppas i lyckan av att vara levande och frisk.

Jag var dum men envis, så nu vandrar jag den nya vägen till ett redigt liv. Jag kan förklara varför livet kantades av kraftiga mothugg, men vill ni lyssna på en singularitets meningslösa sånger om allt? Eller är vetenskapen det enda rätta i sin ofullkomlighet över dig och mig.? Hur många misstag måste studenten göra för att bli fri? Denna vår som får allt att frodas för att febrilt pånyttföda vår vilja att vandra i ljusa lustgårdar där minnena väcks till liv och kärlek vakar över varje blomma.

Nu ska vi leva.