du som varenda dag
blir utskälld på jobbet
av en oerhört elak skötare
om och om igen

du som aldrig
inte en enda gång
hörde din mamma säga
att du var duktig

du som alltid låg efter
med den hopplösa
pianoläxan av Chopin

du som minns hur en kille
drog fram en kniv
och höll eggen mot din hals
och hur du sedan sprang
gråtande genom stan

du som vet att du kan gå
hur långt som helst
för att skada den du hatar

du som alltid lyckades somna
när du var liten
trots att du låg där
och skakade av rädsla

du som blev utskrattad
så många gånger
att det blev något fel
i ditt huvud

alla ni som sårades
utan att ni förstod varför

må ni en gång få somna
i en hemtrevlig timmerstuga
på mjuka kuddar
under ljuvliga duntäcken
medan ett fönster med myggnät
står på glänt
så att man hör det djupt rofyllda
plasket av åror
i det stilla insjövattnet

och när ni somnar vet ni
att era själar kommer att läka

medan en vänlig älg
vakar över er
i granskogen där ute