om natten när stjärnorna lyser

har jag legat i sängen ovetandes

missat stjärnfall kometregn glans

borde ha tagit mig en enda chans

somliga dagar har förmörkats helt

då har jag dragit mig tillbaka inåt

världen utanför har vaknat upp då

medan jag suttit i mörkret deppig

har gräsmattor flödat över av ljus

när minnet rusat över mig som ett tåg

och hela femtio vagnar med järnmalm 

har dammat in i min hjärna fyllt den

blev sinnet tungt som ett urbergs fot 

jag hamnade under alltsamman oviss

framtid, vad var det då, lek, finns det

mist det som fruktsamt var i mardröm

scenario där kroppen kläms under tryck

gastkramande skrik hörs, det är ju mitt