Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Återpublicerar den, för var rädd för kommentarer men måste ju våga i alla fall.


Please, don't fall in love.

 

[’’Please, don't fall in love.’’]

Jag kan i alla fall trösta mig med att vi försökte.
Och ’’tredje gången gillt’’ säger man, och det kan väl gälla även om det inte går ”hem” den tredje, för nu vet vi ju vart vi har varandra, vi vet att hur mycket vi än försöker så kan vi inte få det att passa ihop.
Vi lägger ett pussel som är felkonstruerat.
Så ger vi upp, bara för att ge oss på det en sista gång.
För man vet aldrig, om man pressar så kan två bitar passa ihop om man försöker ordentligt.

Vi försökte i alla fall, och även fast en tillvaro och värld med dig skulle göra mitt liv till det där perfekta så fick jag lämna en fråga utan svar.
För det finns inte en chans att jag skulle lämna det jag har, det var inte det jag önskade mig, men det är det jag fick och jag kan inte tänka mig ett liv utan allt det.

Men du kommer alltid att vara den som ’’got away’’.
Du kommer alltid vara mina drömmars man.
Men det är väl så det ska vara, man ska drömma om den där perfekta mannen och det perfekta livet, och bara för att man ska uppskatta det man har lite extra när man vaknar bredvid en person som man älskar oavsett om det är logiskt.

Men den dagen jag känner doften av dig igen så kommer jag bli sådär oslagbart knäsvag och jag kommer älska det för sekunden.
För jag var så kär i kärleken, och jag var fjorton och du var den finaste mannen jag hade sett där och då.
Och om allt var lika lätt idag som då så skulle något vara väldigt fel.
För jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde den dagen du sa att du älskade mig.

Det är som en dröm, som något som aldrig händer mig, och absolut inte händer dig, du är ju den där personen utan känslor, du är ju den som bara glider fram utan problem i livet.
Du ska inte ha kaos runt dig, det är inte så det ska vara, och du ska inte berätta det för mig, det är inte därför jag är här.
Jag är ju bara här så att du kan styra någon annan.
För jag vet att du behöver kunna göra det.
Jag ger dig allt det där du vill ha och låtsas som att jag inte har en aning om vad du håller på med, om du helt plötsligt öppnar dig för mig.
Du får inte bli mänsklig inför mig.
Jag ska inte bli den du pratar om sånt med.
För du vet ju att jag inte klarar av det.
Du vet att jag kommer att engagera mig känslomässigt.
Och sist så gick det så infernaliskt åt helvete att du omöjligt kan vilja tillbaka till den tiden.

 

 




Fri vers (Fri form) av Flisan
Läst 219 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2018-05-26 00:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Flisan
Flisan