Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Trams II.


Ett tvivlets ingivelse



Jag älskade, var jag förryckt?
Vi visste
jag var oomtyckt
den siste
man kan älska,
och fastän fallen vips på klipska knän
så snövit, var jag dömd att dö som token,
jag skämdes ut, och skrämde henne hän
att hissas upp i dikthistorieboken.

Jag älskade, jag var förryckt igen,
min status
var martyrisk främlingsvän,
Pilatus
dömde den till kors igen
som lustat vänskapslänkar sönderrycka,
men mörk och menlig korsas forsen än
och spelar tårar roll för han och hon och hen
ändock är missfostret bland många män
än jag! Om mig kan inte annan annat tycka.

Jag älskade, men älskar aldrig mer
i glashus
kastar jag min nästa ner
som rasgrus
förrämnar det som ämnats gästa er
som gäst blott inför festen livligt lycklig.
Att fresta den som ej kan fresta fler
om man är man och oomtycklig.


















Bunden vers (Rim) av anathema VIP
Läst 211 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-05-31 22:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP