Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tävlingsbidrag. Och tårarna som faller nu när barnen sover.


Den blomstertid nu kommer.

Rötterna till barndomen är långa, och påvägen finns minnen av oändlighet.

Och ju djupare ner längst rötternas långa väg blir minnena ljusare, enklare, oskyldigare, kanske till och med lyckligare.

Men inte kan jag gråta på ljusa dagen när de tvååriga fötterna bredvid mig vill vara utan strumpor och de andra fyraåriga fötterna springer omkring med den ostämda gitarren som dessutom är trasig i träet.

Inte kan jag låta tårarna rinna, för hur skulle jag kunna sluta när barnen kommer springandes och aldrig vill låta min kropp vara utan deras beröring?

Hur skulle jag kunna sluta, när bilderna av läskiga minnen från barndomen väcker min sömn om natten?

Jag får helt enkelt plocka flus på jordgubbarna och se på flickorna som förhoppningsvis kan dela ett nyanserat samhälle med sina manliga vänner genom livet på en likvärdig nivå!

Jag får njuta av deras händer som söker mina, deras lena kinder som stryks mot mina och deras kyssar täckta av jordgubbar och sand.

Men hur ska jag kunna hålla inne tårarna när Den blomstertid nu kommer svungas ut i sång? Och hur ska jag kunna sluta?




Prosa (Kortnovell) av Naomi Sand
Läst 263 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2018-06-11 21:34



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Naomi Sand