Live med band Kulturnatten 2015 10 09 i Landskrona
https://www.youtube.com/watch?v=Bwet6HJkmG0
på knä
på knä
i perrongens öronbedövande tystnad
medan tåget skenade förbi
med helljusen släckta
och högtalarnas kåta grymtningar
på full volym
ingenmansland börjar
och slutar
någonannanstans
i en koncentrerad punkt av vakuum
utanför mitt kupéfönster
stillbilder av mörker och ljus
stilettklackar och läderkorsett
huggtänder drypande av arsenik och saliv
vinden återkopplas genom frusna staket
mot inverterad natthimmel
jag letade efter mattkniven
för att skära igenom den tunga stämningen
när min hand plötsligt tappade all kraft
och jag frös fast
med ögonen pressade
mot staketet
tittar in/ut
kanske varken eller
mitt ansikte fruset i en trumpen grimas
och jag ser inte längre någonting
när även mina ögon fryser fast
jag rider mitt sexsträngade vapen
genom betongromantiska getton
skurna ur pissdränkt kartong
kontrasterade mot klibbig
missfärgad akvarellhimmel
genombruten med svart bläck
streckkoder och små titthål
av frostat glas
öppna mot en annan verklighet
en annan punkt
i rumtidväven
där den svartvita häxan
avfyrade sina blixtrande ögon
vaknade upp på en planet
av glas och guld
omfamnad av nikotindimmor
och en förvirrad
tyst blues
sen plötsligt
tystnad
och som inuti ett akvarium på halvfart
såg jag människorna glida förbi
som skuggor mot mitt avskalade ansikte
och som flytande kväve
flödar kraften genom min kropp
och jag ser nya stjärnor födas
i ögonen på kvinnan på andra
sidan gatan som
spelar tamburin och
dansar en virvlande vals
med vinden genom tunneln under järnvägsspåren
och uppför trapporna
ut i regnet och
kylig skugglös gryning
kontrapunkterad med allt från
Live Nude Girls
till
apokalypsens stirrande ögon
vid mörkrets gräns
och längs järnvägsspåren
bortom rostiga godsvagnar
där de utslagna sover som döda
under filtar av barndomens
värsta mardrömmar
och kvinnan med ett rött öga
och ett grönt
i gul regnrock
med raggsockor
över halvblanka stayups
viskar: jag ångrar ingenting
till vinden som blåser
genom parkeringsplatsen
utanför de döda böckernas
museum och fontänen
där mallory k fiskar
efter sin förlorade oskuld
med en $10 som bete
sen plötsligt tystnad
som bländande fosfor
mot de delvis nakna kakelplattorna
men de självlysande ögonen
som stirrar genom mörkret
är bara ditmålade
av den gråtande spökkvinnan
som
dansar sitt namn vid mina fötter
och skriver mitt i en pöl av smältande snö