Jag ser staden ta form framför mina ögon. Har gått här så länge utan att se något alls. Nu låter jag blicken vila och börjar urskilja konturerna. Jag ska fylla den här staden med mina egna färger!

Det finns bara frågor kvar, mer eller mindre omöjliga att besvara. Jag behöver lära mig att leva i frågan.

Förut var jag på väg, alltid på väg mot något annat. Nu vill jag sjunka ner till nuets botten och stanna där. Jag behöver inte vara en av alla ringarna på vattnet.

Förändringarna är det enda som aldrig förändrar sig. Det enda vi vet säkert. Jag vill lära mig att leva i förändringen. Jag vill ta emot den med öppna armar och färdas i den. Skala bort allt utom min kärna och färdas fram i den; genom här staden, den här världen, det här livet. För alltid oförändrad i föränderlighetens ständigt strömmande flod.