i din själs döda vinkel
såg jag
dina nakna nervtrådars
spiralgalax
dina pappersspindlars
hemliga sabbat
hemsökt av minnen
av barbariska riter

undanglidande i dunklet;
log
kvinnan i buddhistiska byxor
mot mig
genom gatlyktornas snödimmor
log tyst kaos
i mitt blodomlopp
genom föränderlighetens
eviga nu

skitiga kängor sliter rastlös grå asfalt
varje millimeter; varje nanosekund; varje …

förbryllade nattvarelser krälar
utan extremiteter
genom snöslask
av hemodlade exkrementer

med lungorna fulla av frusna stjärnor
dansar kvinnan
med spruckna ögon upp/ner för trapporna
till tamburin och flöjt
ekon av tusentals självupptagna steg

inte alla reser
mot någonting

undertryckta minnen av ett avlägset bortom
medvetandets barrikader
maler ner hjärnsubstans till lera
skulpterar ny
nakenhet åt kvinnan i buddhistiska byxor
som ler mot natten

i underkläder av grå kartong och skitiga kängor
nöter rastlöst
ihålig asfalt bortom den osedda; ohörda
oerhörda världen
mot det outforskade mörkret; i slutet av verklighetens
labyrint
ekon av föränderlighetens eviga nu