smältvattnets rytm
genom översvämmade stuprör
blankslitet påtända ögon

söndagsmorgon bländar
varje nerv i mitt solsystem
protesterar

hennes hånfulla flin
under inflammerade gatlyktor
ljummen öl och gamla fimpar
fyra smutsiga snöänglar --- som eld
som eld --- som eld baby

och hon sjunger vaggvisor
för sina reinkarnerade mardrömmar
bara de vackraste får sova under hennes tunga
tillsammans med sömntabletterna
och orden som vägrade bli sagda

vid hennes fötter
ett par röda pärlor
[självlysande i mörkret]
fallna från himlen
och i hennes hår
en enögd korp
med blottat tandkött

den svartvita kvinnan
med röda ögon [självlysande i mörkret]
som hänger från varje gatlykta

och vinden viskar
hennes namn
mellan övergivna godsvagnar
metalliska skratt ekar
i regnet och tynar bort --- som eld
som eld --- som eld

med blottat tandkött viskar hon:
bara för din skull älskling

och jag tatuerade dina ord
på månens baksida
och lät dem regna ner
på urblekta gator
bebodda av stumma pappersdockor

och jag telegraferade
hennes sista ord
till solsystemets
yttre gränser

och jag lovade mig själv
att detta inte skulle bli en dikt om kärlek
utan en slumpmässig resa djupt in
igenom känslor jag inte själv förstår
och kanske inte vill förstå

bara svepas med
tanklöst flyta längs floder av blödande hjärtan
och undertryckta impulser


och hjärtat blöder hål
i den frusna ytan
bränner genom kalla cyniska ögon

och blicken du gav mig
har hemsökt mig hela dagen
dina stirrande röda ögon
[självlysande i mörkret]

och varje ord du sade
maldes till en klump i min mage
bara för din
skull älskling