SjälvmordsklippanDu vandrar så sakta mot toppen Av det brantaste berg du kunde finna Med tårade ögon du söker en stig Som kan ta dig till målet på din vandring
Det är toppen på självmordsberget som Med sin utskjutning dig lockar och drar Då allting känns svårt och utan mening Ty att få bli fri som den vakande ängeln Är den största önskan du nu har
Slutligen du finner den rätta stigen Med darrande ben där nu står Och ser ut över den otroliga utsikten Med en vy så vacker att det gör ont En sista stilla snyftning du skälver till Innan du blundar och tar det där steget Bort från tid och rum du nu slutligen flyr
Och i samma sekund som du tog steget Det som äntligen ger din skälvande själ sin ro Lämnade du dina nära och kära ensamma kvar Att se upp mot skälvmordsklippan och undra Vad de gjort för fel eftersom du valde att dö
Fri vers
av
Maria Sundelin
Läst 231 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2018-06-18 23:56
|
Nästa text
Föregående Maria Sundelin |