Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Självmordsklippan

Du vandrar så sakta mot toppen

Av det brantaste berg du kunde finna

Med tårade ögon du söker en stig

Som kan ta dig till målet på din vandring

 

Det är toppen på självmordsberget som

Med sin utskjutning dig lockar och drar

Då allting känns svårt och utan mening

Ty att få bli fri som den vakande ängeln

Är den största önskan du nu har

 

Slutligen du finner den rätta stigen

Med darrande ben där nu står

Och ser ut över den otroliga utsikten

Med en vy så vacker att det gör ont

En sista stilla snyftning du skälver till

Innan du blundar och tar det där steget

Bort från tid och rum du nu slutligen flyr

 

Och i samma sekund som du tog steget

Det som äntligen ger din skälvande själ sin ro

Lämnade du dina nära och kära ensamma kvar

Att se upp mot skälvmordsklippan och undra

Vad de gjort för fel eftersom du valde att dö




Fri vers av Maria Sundelin VIP
Läst 231 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2018-06-18 23:56



Bookmark and Share


  Marita Ohlquist VIP
Starkt om ett tragiskt människoöde!
2018-06-20

  ULJO
Tung läsning
2018-06-19
  > Nästa text
< Föregående

Maria Sundelin
Maria Sundelin VIP